Margareta Schildt, i förordet till Gräset skrattar, dikter, 1991, Bonniers Juniorförlag.

”Ett så brett register som Britt G. Hallqvist har, tror jag knappast någon annan av våra svenska författare kan visa upp. Det börjar med barnramsor och slutar med Shakespeare. Däremellan har hon själv skrivit barn- och vuxenlyrik, barnberättelser, barnopera, kyrkovisor för barn, kyrkospel, psalmer etc. Åttioåtta av psalmerna i 1987 års psalmbok är skrivna eller översatta av henne. Hennes översättnigar spänner över ett lika brett register. Där finns barn- och vuxenlyrik, Goethes Faust I och II, pjäser av Christopher Fry och William Shakespeare och operor – allt lika suveränt och musikaliskt överflyttat till svenska.

Själv säger hon att hon är omusikalisk. Ändå har många av hennes barndikter tonsatts av olika kompositörer. Och opera kan man knappast översätta om man inte har ett musikaliskt öra. Att hon sen sjunger lite falskt får man ha överseende med.

Britt G. var min allra första ”egna” författare när jag kom till Bonniers 1949. Och manuskriptet hon kom med var den ljuvliga, humoristiska ”Rappens på Blåsopp”, med illustrationer av hennes kusin Helga Henschen och musik av Torsten Ranzén. Boken fick Svenska Dagbladets litterära pris 1950, och jag var lika stolt över ”min” författare som en mamma vars barn fått bra betyg.

Det uppstod ganska snart en vänskap som till en början mest uppehölls här i Stockholm när Britt kom på besök. Den gången gick man på krogen med sina författare, och så många glada skratt som hördes på Riche – vårt favoritställe – de närmaste åren har nog inte hörts där varken förr eller senare. När Britt skrattar smittar det av sig på alla som finns i närheten.

Jag uppfattade Britt som en glad gamäng och blev ganska förvånad när jag senare gästade henne i Alingsås och upptäckte att hon inte bara kunde laga alldeles utmärkt god mat och snyta sina fyra barn utan att hon var dessutom var gift med en präst.Det hade liksom inte funnits utrymme för familjeprat vid våra möten.  Så småningom flyttade familjen till Lund, där Britts man Sten blev lärare och med åren även han en mycket god vän. Gamäng och troende kristen, lekfullt barnslig och djupt seriös.

”…Men du är både mild och vild
och allvarsam och glad
och klok som en bok och djup som ett stup,
en släng ock av gamäng…”

skrev jag en gång i en födelsedagsvisa. Och det stämmer på Britt, om inte bara blev teologie hedersdoktor i Lund 1983 utan också var den enda kvinnan i kyrkohandbokskommittén och dessutom medhjälpare till kommittén för den nya psalmboken.

Jag frågade Britt en gång om hennes kristna tro. Hon gav mig då en översättning av den franska poeten Marie Noël, pseudonym för Marie Rouget. Här ett starkt förkortat utdrag ut texten:

”Vad glad jag är att Gud inte är ett helgon! Om ett helgon hade skapat världen skulle han ha skapat duvan.
Han skulle inte ha skapat ormen. – - – -
Han skulle inte ha vågat skapa Kärleken.
Han skulle inte ha vågat skapa Våren, som oroar allt kött.
Och alla blommor skulle ha varit vita.
Gud vare lovad! Gud är inget helgon. – - – -
Likväl är du ett helgon, o min Gud. – - – -
Men du är på samma gång Skaparen,
som befruktar konstnären. – - – -
Det är din storhet som gör mig lugn
och bevarar mig från att bäva när helgonen oroar mig
genom att tvinga alla vägar samman i deras enda väg
Frukta inte. Var fullkomlig efter din förmåga. – - – -
Alla fullkomligheter finns hos Gud: deras, din.
Gå uppåt på din egen väg, gå uppåt!”

- Detta är ett evangelium för konstnärer, säger Britt.

Vi har mötts på Färöarna, på Fanö i Danmark, där Britt och Sten bodde i Digterhjemmet i mer än två år, i Lund, i Stockholm i Sjusjöen i Norge. Hon är alltid lika anspråkslös mitt i all berömmelse, alltid lika vänfast, alltid lika spontant glad när något roligt händer. Som i Sjusöen. ”Telefon till fru Hallqvist”, säger servitrisen där vi sitter vid vår lunch . Matsalen full av gäster. Jag väntar. Efter en stund kommer Britt glatt hejande med lyftade armar som en segrare. ”Det var Ingmar Bergman, säger hon. Han har just gått igenom min översättning av Hamlet. Vet du vad han sa? Nu vet jag vad G står för i ditt namn. ”Jaha”, sa jag. (Hon är döpt till Gerda.) ”Genial, förstås, sa han.”
Britt Genial Hallqvist.

Margareta Schildt