Hembryggning för ädla herrar

Det var en grå och trist novemberkväll och jag och Leffe satt tillsammans i källaren och funderade över kvällens planer. Det var fredag och den här kvällen såg inte ut att gå till historien, eller minnas överhuvudtaget för den delen – och det skulle vi ha mer rätt i än vi trodde.

Det började med att Leffe tungt kastade sig ner i den något slitna och vingliga fåtöljen som stod parkerad framför de vingliga staplar med flyttkartonger som hade letat sig ner i källaren för snart ett år sedan då farfar gick bort. Fåtöljen gav vika för den plötsliga vikten och Leffe dåna rakt in farfars kvarvarande tillhörigheter. Vi skrattade båda två där han låg i en röra av allt möjligt skräp som jag inte kunde förstå att farsan valt att spara på. Men något i röran fångade min blick lite extra. Det var en tung och tjock bok som såg ut att komma från ett annat århundrade. Omslaget var fyllt av ett snirkligt mönster och typsnittet på titeln gick knappat läsa, men med lite ansträngning såg jag att det stod: Hembryggning för ädla herrar.

Vilka var de ädla herrarna och vad var det man bryggde hemma? Leffe sträckte upp handen för att jag skulle hjälpa honom upp, men jag böjde mig ner bredvid honom för att plocka upp boken, och Leffe blev liggande kvar på i röran.

Jag bläddrade bland de sköra sidorna och boken föll upp på ett uppslag som verkade ha varit flitigt läst. Efter en lång lista med olika örter fanns också en beskrivning på hur allt skulle blandas samman. Jag fick kalla kårar och kände hur håret reste på sig nacken, men något gjorde att jag kände mig tvungen att testa detta märkliga recept.

Jag sa till Leffe att resa på sig och följa med mig upp till köket. Rosmarin, honung, kattmynta, oregano och timotej var bara ett fåtal av de ingredienser som behövdes. Leffe dundrade ut i trädgården medan jag rafsade igenom kryddskåp och skafferi. Tillslut hade vi samlat alltsammans på köksbordet, kattmyntan såg inte så pigg ut så här i november, men det fick helt enkelt duga.

Instruktionen var enkel och allt blandades i en stor gryta som skulle börja puttra, men inte koka. Det såg förfärligt ut och luktade inte bättre, men vi var fast beslutna om att genomföra detta. Efter mycket vevande i kastrullen kunde vi tillslut sila av en grönaktig dryck ner i ett glas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *